| Colombia är ett land i kaos
I över 30 år har en väpnad
konflikt som verkar omöjlig att stoppa, plågat landet och
dess befolkning. Under svåra förhållanden kämpar två
miljoner internflyktingar för sin överlevnad. UNHCR:s regionkontor
i Stockholm vill med fotoutställningen "Genom colombianska
flyktingars ögon" uppmärksamma en av världen bortglömda
konflikter. Temat
för flyktingdagen 2003 var ungdomar. Barnen stod därför
i centrum i fotoutställningen "Genom colombianska flyktingars ögon",
som visats i Norden under våren och sommaren.I barnens
ansikten syns spår av vad de tvingas genomlida i Colombia,
men där
syns också hopp, vilja och mod. - Bilderna är tagna av våra
kollegor på UNHCR i Colombia och i grannländerna Ecuador,
Panama och Venezuela. Bilderna visar de ansikten som gömmer
sig bakom statistiken. Colombianerna hör till en av de
tio största flyktinggrupperna i världen. Ungefär hälften
av dem
är registrerade som flyktingar och har därför rätt till viss
hjälp, men många har inte flyktingstatus.
"De
vill inte registrera sig av rädsla för förföljelse", säger
Måns Nyberg, informationschef på UNHCRs regiokontor i Norden
och Baltikum.
För att nå ut till människor som inte redan är engagerade
i flyktingfrågor har Måns Nyberg och hans kollegor valt
att visa utställningen i annorlunda miljöer. Den första
vernissagen hölls i ett köpcenter i centrala Stockholm den
26 april.
"Syftet
är att nå människan på gatan och därför valde vi köpcenter.
Folk har bråttom och somliga tror att vi tar entréavgift,
många stannar och tar sig tid att titta på bilderna. De är
nyfikna och ställer mycket frågor," säger Måns Nyberg.
Angel Frias och hans son Sandro Frias Horppa fick ett flygblad
i handen när de var och handlade och bestämde sig för att
komma in och titta på utställningen.
"Jag
tror att uppmärksamheten riktas på Irak i och med att nyhetsbevakningen
av händelserna där är så omfattande. Vissa människor i Sverige
sväljer allt som visas på TV. Det är som om det som inte visas
på TV inte har hänt. Jag tror att unga människor har bättre
kunskap och förståelse för vad som händer i olika delar av
världen," säger Angel Frias.
Han
lämnade själv Chile under 1970-talet och vet vad det innebär
att vara på flykt. Som latinamerikan kan han relatera till
mycket av det som visas på utställningen.
"Människor
kan gråta av sorg, men de kan också skratta och dansa trots
sin svåra situation. Jag tycker väldigt mycket om bilderna."
Den
colombianska regeringen har förlorat kontroll över stora delar
av landet. Befolkningen hamnar i skottlinjen mellan de stridande
regeringstrupperna, paramilitärer och FARC-gerillan. Tillståndet
har förvärrats under senare tid och UNHCR har uppmanat de
stridande grupperna att respektera de civilas mänskliga rättigheter.
Man har också bett regeringarna i grannländerna att ge asyl
till de nödställda flyktingarna.
Ett exempel på UNHCR:s arbete i Colombia är ett skolprojekt
i staden Quibdò. I stadsdelen Obrera är majoriteten av de
15 000 invånarna internflyktingar. Tillsammans med lokala
samarbetspartners UNHCR utbildat lärare som undervisar 1 200
barn som lever i området.
Jesper Mott
|
