 |
Internflyktingar i Afghanistan återvänder till sina hemtrakter
I Afghanistan har mer än tusen
internflyktingar i den sydöstra provinsen Khost fått hjälp
av UNHCR och dess samarbetsorganisation IOM, International
Organisation for Migration, att återvända hem. Med hjälp
av två organiserade
konvojer har många
familjer de senaste veckorna kunnat återvända till
sju olika provinser i mellersta och norra Afghanistan.
De senaste 25 åren har åtskilliga
grupper av afghanska flyktingar passerat genom provinsen
Khost på sin flykt från hemlandets strider och torka
till säkerheten i Pakistan.
För två år sedan, när talibanregeringen
hade fallit, började flyktingar återvända till Afghanistan
och provinsen blev återigen en viktig genomfartsled.
På grund
av den osäkra situationen i många delar av landet valde
många att stanna i Khost istället för att fortsätta hem.
Dessa internflyktingar kom att utgöra ytterligare en
börda för de människor som redan bodde i den fattiga
och avlägsna provinsen.
Bland de flyktingar som stannat
i Khost är Tor Paki. När hon och hennes familj
hörde att deras hem i provinsen Baghlan hade förstörts under inbördeskriget och
att utsikterna att återvända dit i säkerhet små, valde de att stanna i Khost,
där hennes make kunde arbeta som kock. Till slut bestämde sig Tors familj att återvända
hem, efter att via radion ha hört olika rapporter om tillståndet i Baghlan.
"Vi har under ett års tid pratat om att åka tillbaka till Baghlan, men vi har
inte haft pengar. Jag lyssnade på radioprogram från Kabul och Mazar, och folk
sa att allt var okej", sa Tor Paki. "Sedan hörde vi att UNHCR hjälpte internflyktingar
att återvända hem, så vi tog det stora beslutet och anmälde oss."
Tor Paki är utbildad sömmerska, och hon hoppas att UNHCR kan erbjuda någon sorts
inkomstgenererande sysselsättning i hembyn. Om hon bara hade en symaskin, säger
hon, så skulle hon också kunna lära andra kvinnor att sy.
Innan Tor Paki och de andra över 600 återvändande flyktingarna
lämnade staden
Khost, fick de ett paket med mat och andra förnödenheter. Dessutom blev de undersökta
av en läkare från IOM och utbildades i grundläggande minkunskap, så att inte
minst barnen skulle vara medvetna om farorna med det explosiva krigsmateriel
som ännu är ett svårt problem på Afghanistans landsbygd. Innan
avfärden vaccinerades också barnen mot diverse sjukdomar.
Med hjälp av 20 inhyrda lastbilar gav sig den senaste
gruppen flyktingar av från
Khost för att återvända till provinserna Kabul, Takhar, Kapsia, Paktia och Baghlan.
Veckan dessförinnan hade en annan UNHCR/IOM-konvoj transporterat 459 personer
tillbaka till deras hem i provinserna Logar, Wardak och Laghman.
Trettioåttaårige Najibullah var tillsammans med sin fru
och fyra barn på den senaste konvojen. Najibullah flydde 1998 strider i
sitt hemdistrikt Char Asiab, och har sedan dess försörjt sig på att dra omkring
en kärra på marknaden i staden Khost. I slutet av förra året åkte han tillbaka
till sin by och såg att UNCHR hade delat ut byggnadsmaterial till flera familjer,
och att en ny skola höll på att byggas.
"Jag är optimistisk inför mina barns framtid", säger han. "Min fru och jag är
inte läskunniga, men vi vill att våra barn ska gå i skolan och få ett bättre
liv."
När han väl kommer hem, säger Najibullah att han kommer att ansöka om att få ansluta
sig till Afghanistans nationella armé. Tills dess att huset är återställt kommer
hans familj att bo hos en farbror.
Innan konvojerna lämnar Khost, träffar UNHCR - personal
återvändande
afghaner. UNHCR vill försäkra sig om att de förstår hur situationen ser ut i
deras hemtrakter när det gäller behovet av rehabilitering och upprätthållandet
av mänskliga rättigheter.
UNHCR vill också se till att ingen blir tvingad att återvända.
När flyktingarna
väl har nått sina hem, får de så småningom besök av UNHCR-team som försäkrar
sig om att de har sina basbehov tillgodosedda.
En annan återvändande flykting är 16-årige Nanguli, som 1991 förlorade ett ben
när en raket slog ner i hans hus i Kabul. Det förödande inbördeskriget som drabbade
Kabul tvingade till slut hans familj att fly från huvudstaden till den relativa
säkerheten i Khost. Nanguli säger att han accepterades av människorna i Khost,
men att han nu vill återvända dit där han föddes.
"Jag hade många vänner i min
skola i Khost. Ingen brydde sig om att jag bara har ett ben," säger Nanguli. "Men
nu vill jag avsluta skolan i byn där jag föddes."
Alla känner inte på samma sätt. Bakom Khosts tullhus ligger ett provisoriskt
läger där det bor mer än 9 500 afghanska internflyktingar. Lägret är en del av
den onda cirkel av fattigdom och urbanisering som komplicerar arbetet med att
hjälpa afghaner tillbaka till deras byar. De flesta flyktingarna i lägret härstammar
från någon annan del av Afghanistan, men verkar tillfreds med att bo kvar i lägret
för att lättare få tillgång till bistånd och tillfälliga arbeten.
Av den omkring en miljon internflyktingar som flydde
undan talibanernas regim, är
fortfarande omkring 160 000 utspridda över Afghanistan, särskilt i de södra och
västra delarna av landet. UNHCR hoppas kunna hjälpa ytterligare 100 000 personer
att återvända hem före årsskiftet. Nästa omgång konvojer förväntas lämna Khost
i slutet av september.
UNHCR News Stories 3 maj 2004.
|
|
