Statslösa

Behovet av medborgarskap

Medborgarskap är ett rättsligt band mellan en stat och en individ, och statslöshet betyder att en person inte betraktas som medborgare av någon stat. Statslösa personer kan ibland också vara flyktingar, men de två kategorierna är tydlig åtskilda och båda grupperna är viktiga i UNHCR:s arbete.

Statslöshet uppstår av olika orsaker, exempelvis på grund av diskriminering av minoritetsgrupper i nationell lagstiftning, misslyckande i att inkludera alla invånare när en ny stat blir självständig och rättsliga konflikter mellan stater.

Statslöshet är ett massivt problem som drabbar uppskattningsvis 12 miljoner människor världen över. Statslöshet har fruktansvärda konsekvenser för enskilda människors liv. Innehav av nationalitet är grundläggande för full delaktighet i samhället och en förutsättning för att få tillgång till alla mänskliga rättigheter.

Medan mänskliga rättigheter gäller för alla, är vissa utvalda rättigheter, till exempel rösträtt, begränsade till medborgare. Ett annat stort bekymmer för statslösa personer är att många rättigheter kränks i praktiken - de kan ofta inte få ID-handlingar, de kan anhållas eftersom de är statslösa, och de kan nekas tillträde till utbildning och hälsovård eller hållas utanför arbetsmarknaden.

För att visa hur allvarlig situationen är för statslösa antog FN år1954 Konventionen om statslösa personers rättsliga ställning.

Problemen kan förebyggas genom lämplig lagstiftning och procedurer gällande nationalitet samt allmän födelseregistrering. UNHCR har fått mandat att arbeta med regeringar för att förhindra att statslöshet uppstår, att lösa de fall som inträffat och för att skydda rättigheterna för statslösa personer. Ett första steg för staterna i denna process är att underteckna och ratificera 1961 års Konvention om begränsning av statslöshet.